Bloggoskuld

God afton ärade läsare!
Jag vill börja med att tacka Blondinbella för hennes enastående blogg som har givit mig inspiration och intresse för att starta en blogg.
Hur och varför tänker ni.

Jo, jag menar. Kan en blond tös från Stockholms innerstad på 18 vårar med räls få Sverige att stanna ska väl en ett år visare, manligt skilsmässobarn från en vanlig svenssonfamilj i alla fall kunna få Skandinavien att stanna, right?

Visst, jag kanske inte strosar runt på Östermalm hela dagarna och dricker frappuccino med extra mjölk och driver MUF Norrmalm. Men hur givande är det att läsa om det på en stigande skala från ett till och med tio?

Ah, den gamla hederliga avundssjukan och The Voice-generationens eviga längtan om att pumpa med Limp Bizkit gör sig påmind. Ja, det är ju verkligen ett livsmål som heter duga. Limp Bizkit är ju för allt i världen inte ens bra! Ska man drömma så kan man väl i alla fall slå på stort? Run DMC?
- Vilka?
- Du vet, anledningen till att hiphop över huvud taget spelas på MTV, eller att The Voice ens existerar?
- Aha, är det dom som var med i ett MTV Cribs-avsnitt en gång, dom som inte har skosnören. Ååh, alltså jag bara älskar den serien. Skulle ge halva min hjärna för att få leva ett sådant liv!
- *suck*

Men denna bloggen ska inte handla om Run DMC, och absolut inte om hjärnor utan om något så simpelt och otrevligt som livet.

Kamratligen
Mig

PS. Varför fetar man? DS.